Varje människa är unik, och varje par är en unik kombination av två personers styrkor, svagheter, genetik, personligheter, kulturer, uppväxtmiljöer, klassbakgrund, värderingar, inlärda könsroller, sätt att se på omvärlden och sätt att relatera till varandra mm. Många gånger kommer olikheter upp till ytan när ett par får egna barn och blir föräldrar. Om man dessutom har bonusrelationer i familjen vävs fler faktorer in i ekvationen. Finns saker som behöver komma upp till ytan och kommuniceras kring? Finns outtalade förväntningar på en själv eller den andra? Finns det beteendemönster som är problematiska för en själv, partnern, eller för familjen? När vi upptäcker och kartlägger i terapi kan vi hitta lösningar som fungerar!
Något som ofta påverkar oss i våra vuxna kärleksrelationer, ibland utan att vi vet om det är våra tidigt inlärda anknytningsmönster och sätt att relatera till andra.
Ett spädbarns anknytning till föräldrarna är ett starkt känslomässigt band som rent biologiskt främjar överlevnad. Spädbarnet och någon av anknytningspersonerna ska vara nära varandra. Om barnet blir skrämt så kollar de förälderns reaktion för att veta om något är farligt eller inte, och om också föräldern uttrycker rädsla så gråter barnet eller tar sig till föräldern för att söka skydd. Föräldern fungerar optimalt som en trygg bas, vilket barnet sedan kan utforska världen ifrån, och återvända till för tröst vid oro. En trygg anknytning ger oss en sund balans mellan behov av närhet och behov av självständighet. Våra personliga anknytningsmönster gör att olika personer reagerar på olika sätt när man känner sig otrygg. Man kan ha olika anknytningsmönster till olika föräldrar eller andra vuxna som fungerar som anknytningspersoner, men spädbarn har oftast en primär anknytningsfigur som är den som vårdar barnet mest under det första året. Man läser ofta om anknytning mellan mor-barn, men det absolut viktigaste är att barnen får tillgång till åtminstone en trygg vuxen omvårdnadsperson, oavsett kön eller biologiskt band till den personen. Forskning på relationer visar att det finns fyra typer av anknytningsmönster, både hos barn och vuxna. Trygg anknytning, ambivalent anknytning, undvikande anknytning, och dysfunktionell anknytning.
Förenklat kan man säga att personer med huvudsakligen trygg anknytning har tillit till sig själv, omvärlden och andra, och har en balans mellan behoven av närhet och självständighet. Vuxna med ambivalent anknytning är däremot starkt beroende av andra med svårighet för separationer och att vara ensam. Personer med undvikande anknytning är ofta överdrivet självständiga dvs har svårhet att vara närvarande i en relation, svårighet att dela sin sårbarhet och flyr ofta relationer när de börjar bli intima medan personer med dysfunktionell anknytning ofta reagerar destruktivt både i relation till sig själv och till andra.
Vi bär med oss spår av våra tidiga anknytningsmönster in i andra relationer, och i vuxenlivets kärleksrelationer återaktiveras de anknytningsmönster som vi har lärt in som barn. I relationer där den ena partnern har en ambivalent anknytning, och den andra främst har en undvikande anknytning kan det ex bli så att den ena personen (1) blir emotionellt beroende av bekräftelse från den andra, och när den personen (2) känner ständigt krav på bekräftelse och närhet från den andre reagerar den personen genom att dra sig undan och vara för sig själv, vilket väcker oro och en känsla av att bli avvisad hos person nr 1, vilket aktiverar anknytningsbeteenden att söka närhet och bekräftelse, vilket i sin tur väcker irritation hos person nr 2 som därefter avvisar närhet. Beteenden i relationer påverkas också självklart av andra inlärda faktorer. Detta, och mycket annat kan man arbeta med i terapi.(och för att förtydliga så handlar terapi alltså inte bara om det förflutna, utan man arbetar med det som påverkar en i livet nu, oavsett vilket ursprung det har, och man ser vad man kan göra för att påverka välbefinnandet i vardagen nu, även om vissa personer kan må bra av att prata om eller förstå hur ett problem har uppstått är det inte nödvändigt för förändring. Olika problem kräver olika typer av terapi).
Välkommen!
Carina Cedermark, legitimerad psykolog
THERAPION.COM SVERIGE - www.therapion.com/se/
Obs! Om du vill läsa mer finns boken:
Själv och tillsammans om anknytning och identitet i relationer. av författaren Tor Wennerberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar